benknäckarvals

Jan 15

#365days #day15

#365days #day15

Jan 11

Att byta från bandage till plåster ledde bara till att såret gick upp. 20 dar åt helvete, rätt förbannad nu.

Jag känner en tjej som är så extremt lik min farmor som ung samt min ena faster. De är så sjukt lika att jag tänker att vi måste vara släkt. Hon kommer också från stan där min farmors släkt kommer ifrån. Nån gång har jag sagt det till henne, att hon är väldigt lik delar av min släkt. Hon bodde femtio meter från huset där min pappa växte upp, även om det förstås inte säger nånting 60 år senare, men det är ändå mystiskt. Men hon hävdar att hela hennes släkt är dansk. Jag kan ändå inte släppa tanken på att hon i hemlighet är min förlorade kusin, det vore grymt. Hon och jag är däremot inte alls lika, för jag liknar inte den sidan av släkten, men den är ju ändå min släkt oavsett porträttlikhet. 

Undrar om folk som släktforskar nånsin reflekterar över att de kanske inte alls hade gillat personerna de lägger ner så mycket tid på. Att deras släktingar kanske var ena jävla idioter. Men det är väl inte det som det handlar om kanske, jag vet faktiskt inte riktigt vad släktforskning handlar om. Jag tänker att man vill känna gemenskap och att man tillhör något, men vad spelar det egentligen för roll om det var torpare ditt eller torpare datt man var släkt med. Alltså det här konstiga stolta “ja min farfars farfar var hattmakare!” Okej? Jag kan verkligen grotta ner mig i sån info men den är egentligen helt meningslös, bara stoff för drömmar och fantasier. Kan lika gärna fantisera om att jag är släkt med Ann Boleyn, för det skulle ändå inte spela nån roll för henne, eller för mig. Det kanske är själva nystandet som är spännande, att man är som en detektiv som följer spår. Jag vet inte, jag söker bara diverse på demografisk databas södra sverige. Tycker egentligen det är minst lika kul att se vilka crazy namn de kunde hitta på i nån specifik fiskeby på sina flickebarn även om de inte är min släkt. Och undra varför just denna obetydliga fiskeby fick dille på exotiska hittepånamn under en tioårsperiod. Eller kolla vad folk dog av i en specifik by, och undra varför just en specifik familj hade ihjäl en sån infam mängd av sina spädbarn “av en olyckshändelse”. Eh ja sånt roar jag mig med på fritiden. *Wednesday Addams* 

#365days #day11

#365days #day11

Jan 10

Idag bytte jag mitt bandage runt fingret till ett tygplåster. Höjden av ointressant för er men En Stor Dag för mig. Vill typ göra en hel scrapbook om det. Tejpen är fortfarande på. Plåstret är mest för att agera fender till stötar mot såret, speciellt när jag sover. Men ett rejält jävla sår är det fortfarande, och det är inte en chans att jag kan ta bort tejpen. 18 dagar senare alltså. Fingret är svullet och jävligt men jag tror inte det är infekterat. Om nån undrar hur detta hände så körde jag handen rakt genom ett krossat glas när jag diskade på lilljulafton, en timme innan jag skulle åka hem till mina föräldrar och fira jul, så jag var stressad. Fy fan vad det blödde, det sprutade upp på kaklet och jag torkar fortfarande upp spår allt eftersom jag hittar dem - blod på dörrkarmar, blodstänk på köksluckor, torkade blodpölar UNDER min deodorant och tandborstmugg på handfatet. Det är som en mini-Jack the Ripper har utspelat sig i detta hem. Allra minst kul var det första dan efter jag kom hem, för just när det hände kunde jag inte städa upp, jag var tvungen att gå till vårdcentralen och sen dra till tåget direkt. Så den 29 december kom jag hem till mayhem. 

Sen skar Emmanuel sig också på sina knivar han fick av min brorsa i julklapp, men knivsnitt läker ju rätt snabbt ändå, även om de också blöder och håller på.

Alltså först 10 cm spik rakt upp i foten (om nu någon minns detta, det var i september) och nu hand genom glas? Känner mig helt klart färdig med olyckor och angrepp på min kropp, i synnerhet eftersom jag dessutom har min jävla mage att tänka på. Ingen behöver vara hypokondriker som har förmånen att leva mitt liv, det kan jag meddela. 

Jan 07

ontblod said: Har du några särskilda tips på böcker om tokiga kvinnor i skogen, för det låter jävligt bra.

Absolut! Vissa är kanske mindre tokiga och mer utanför samhället än “i skogen” specifikt, men jag tror att det finns ett visst svängrum där. 

Pollard - Laura Beatty. Handlar exakt om ovanstående, en galen kvinna som flyttar ut i en modern engelsk skog, med joggare etc. Eller hon är inte galen i början, hon känner sig mer trängd, men hon blir det sen. Väldigt bra! Och deppig. 

Lolly Willowes - Sylvia Townsend Warner. Handlar om en kvinna som ledsnar på att vara bara den ogifta fastern, och flyttar till en liten by på den engelska landsbygden och hänger med Satan. Utspelar sig ca 1900? Lite oklart. SJUKT BRA BOK, måste läsas! 

Thursbitch - Alan Garner. Handlar egentligen inte alls om en galen kvinna som flyttar ut i skogen utan var mest apropå mitt allmänna intresse för häxerier som inte är “för fantasy” om du fattar. Den är rätt komplicerad men kort sagt är det två forskare, en man och en kvinna, som forskar om en speciell plats i England med mystiskt rykte. Kvinnan är dödssjuk. Den utspelar sig parallellt på 1700-talet och i nutid och “det besjälade landskapet” är ett stort tema genom boken. Thursbitch kommer från det urnordiska ordet þyrs som är samma som turs/rimturs - jätte eller demon. Så “demonernas dal”, eller “den förbannade dalen” typ. Handlar lite om shamanism och så. 

The Vet’s Daughter - Barbara Comyns. Återigen, handlar inte alls om en kvinna som flyttar ut i skogen utan snarare om en tonåring som är en förtryckt outsider under sin dominanta, våldsamma pappa i London ca 1900. Den enda “natur” hon omges med är väl en massa skabbiga husdjur eftersom pappan är veterinär, men det är nåt undertryckt vilt i det kanske? Jag tänkte att hon hade mycket gemensamt med djur i bur. Hon har en speciell förmåga som jag kanske inte ska avslöja, men den är rätt Madame Blavatsky. Ursäkta att den fick vara med på listan, jag kanske börjar bli för off topic nu. 

Sargassohavet - Jean Rhys. Mycket bra djungelraffel, outsiderskap, sexuell frustration och galenskap i Karibien! Hon flyttar aldrig ut i skogen, men det är mycket bra scener i voluptuös, vild grönska och tematik “den vilda” karibiska kvinnan vs den ordentliga européiska. Handlar specifikt om Jane Eyre och jag har skrivit mer om den här

Styr din plog över de dödas ben - Olga Tokarczuk. Medelålders kvinna som bor mycket isolerat på gränsen mellan Polen och Tjeckien och bara har tre grannar i byn som bor där permanent. Ser astrologiska samband i allting och ställer folks horoskop, även folk hon inte känner. Tycker att hon kommunicerar med djuren i skogen. Ägnar dagarna åt detta och att översätta William Blake med en ung vän. Sen blir det mordmysterium av det hela då hennes vidriga djurplågare till granne tas av daga, men det som är bra är språket och stämningen. Kanske bästa boken jag läste 2013!

Det var dem jag kom på för närvarande, även om jag inser såhär i efterhand att det där “skogen” nog var delvis bildligt talat. Hoppas det duger ändå! 

[video]

Mer allvarligt talat så är väl den här utmaningen från en läsare på Bokhora en bättre idé: 30 20 10 – böcker från minst 30 länder, minst 20 kvinnliga/manliga förf, och 10 olika årtionden. Fast KÄRE SÖTE VÄRLD 30 LÄNDER??? Tror jag skulle behöva lite hjälp från en bibliotekarie om jag skulle klara av den. Jag läser ju mest européiska böcker om tokiga kvinnor i skogen, finns det en marknad för detta utanför Europa? Jag misstänker att det borde finnas minst en japansk bok på temat. 

Skulle ju kunna börja med Snöns rike av Yasunari Kawabata, för den har jag hemma. Japan, mansperson, 1930-tal - check! 

Bokbloggutmaning “How to lose friends & alienate people”

  1. Be 10 personer du känner tipsa om de tre bästa böcker de läst.
  2. Om flera personer tipsar om samma bok, be dem välja en annan så du har 30 böcker att läsa under året när alla tipsat. 
  3. Läs alla ordentligt och fokusera på det i böckerna som är problematiskt eller otillräckligt.
  4. Skriv en utförlig recension om varje bok baserat på dina iakttagelser. 
  5. Försök få en inbjudan till nyårsfesten 2014. 

Chin-chin!

Nu är det tydligen en grej med hashtaggen readwomen2014 - är det verkligen så illa att den behövs, eller är det bara ännu en gate för att nån seg professor bestämt sig för att inga kvinnor utom Virginia Woolf kan skriva? 

Eftersom jag, liksom brukligt är, mest utgår från mig själv och mina egna snäva erfarenheter så tänkte jag ungefär att det verkar ju onödigt, jag läser nog lugnt 65 % kvinnliga författare ändå, och jag ägnar inte en tanke åt att det ska bli så. 

Men om man bara tittar på vilka som blir recenserade i t.ex Harper’s, The New York Times & Paris review så verkar det ju fan inte bättre än att hashtaggen verkligen behövs! Fast frågan är bara - stämmer det med vad folk verkligen läser? Kollar man på närmaste försäljningstopplista så verkar det inte så. När DN tipsar om böcker så verkar det inte så heller - 7 kvinnor av 10 (de kanske fick hicka av gubbgate och korrigerade, jag vet inte, jag läser inte DN). Jag vet inte hur många som läser utifrån vad t.ex Bokhora tipsar om, men de verkar läsa övervägande kvinnliga författare, om jag bara utgår från deras “bäst i år”, “vad vi vill läsa 2014”, samt de senaste recensionerna. Slår jag upp en slumpmässig bokblogg så är det i allmänhet en kvinna som läser ungefär 60 % kvinnliga författare. Obs ej tillförlitlig statistik, mer ett intryck. 

Jag är ju inte så mycket för att ställa frågor här, inte för att jag inte undrar vad ni tycker utan för att min gästbok är så knölig, och ofta glömmer jag dessutom att svara när jag nån sällsynt gång faktiskt får en kommentar. Jag vill ta tillfället i akt att ursäkta mig för det nu, det är inte att jag är för fin för att svara men däremot är jag disträ. Man kan alltså trycka på dagens datum och scrolla ner så kommer det en gästbok där. Om ni känner för det får ni gärna delge mig era bokvanor. Själv är jag CHOCKAD över hur mycket bokbloggare läser! Damn, girls, gör ni nåt annat än att läsa? Mitt huvud går i allmänhet runt runt boken jag senast läste så länge att jag inte kan tänka på nåt annat, jag är som en hund med ett räligt gammalt ben. Jag har officiellt givit upp att tävla i vem som läser mest eller bäst, men däremot kanske jag skulle öka ambitionen att skriva om böcker jag läst. Ibland sägs det ju att den här bloggen ska åtminstone delvis handla om skönlitteratur. ÖH säger jag om det. Men om detta händer 2014 så kan ni nog räkna med en hel del fruntimmer, dock troligen utan hashtag.  

Jan 06

I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att göra ett 365-dagarsprojekt till, dvs ta ett foto varje dag hela året (dock ej självporträtt denna gång, det pallar jag aldrig mer). Så här 6 dagar in i beslutet/löftet/projektet inser jag att det hade varit så mycket intressantare att lova att t.ex skriva en dagboksanteckning varje dag. Eftersom att ta en bild med telefonen är knappast nån utmaning, dels, men mer specifikt så ger det ju inget extra i utdelning. Jag tar redan en massa foton (nästan) dagligen, men däremot har jag total bloggtorka. Så att tvinga mig själv att blogga varje dag hade varit ett mycket bättre beslut. Tja, det är ju visserligen inte försent än, skulle kunna börja idag? Frågan är om jag har nån lust bara. Rätt mycket text skulle nog bli “jag har ont i magen”.

Året hittills:

1 januari: gick en långpromenad med Emmanuel längs bl.a vagndepån på Kirseberg, kollade på snygg mossa, tog lite bilder, tog beslutet att göra en 365 för det kändes “kreativt” just i det ögonblicket. Såg en massa tv-serier, åt chips. 

2 januari: Minns inte riktigt, vi gick till kinakrogen Floden sen i alla fall, det var pissväder, maten var helt ok.

3 januari: Det var vår 4-årsdag, så vi var väl motbjudande gulliga och åt blinier & löjrom samt drack skumpa. 

4 januari: Tog en långpromenad till Östra sommarstaden & beyond, ett koloniområde på Kirseberg/Johanneslust som är fint, speciellt B-området. Skulle träffat Viktor ute på krogen men blev illamående sen och stannade hemma. På natten började jag få antingen gallstensanfall eller världens värsta magkatarr, oklart vilket. 

5 januari: Var sjuk hela dan. Kl 15 fick jag rätt meds äntligen och det slutade göra så jävla ont. Kollade på lite tv-serier i sängen med Emmanuel (bl.a Ripper Street), ibland somnade jag. Spelade lite Icewind Dale som jag fick av brorsan i födelsedagspresent. Tröttnade när jag kom till en grotta där det är jättemånga skelett med pilbåge OCH en trollkarl, OCH en wight. 

6 januari, alltså idag: Har JOBBAT lite, tre texter om Irland och meteorologi. Det är ett motbjudande väder så dagens bild blir troligen tagen inomhus och/eller så blir den ful och tråkig. Hela överkanten av maglinningen eller vad fan det heter är inflammerad så det gör ont om jag sitter för ihopsjunken. Funderar på vad jag ska äta till middag, har inte ätit nånting än och klockan är snart fyra. 

Ja det här var ju sjukt tråkigt. Vet inte om jag kommer att kunna upprätthålla detta flöde av information om min mage och mina tv-serier, men häng kvar så får vi väl se. 

PS: Formatet på instagramfoton blir otillfredställande gigantiskt med mitt specifika tumblr-tema, nån gång ska jag åtgärda detta om jag listar ut hur. 

Jan 03

4 years

4 years

Jan 02

#365days #day2 #malmö

#365days #day2 #malmö

2014 here we come.

2014 here we come.