Jag tror att mitt hår trivs i Norrbotten, det är liksom ständigt lite stunsigt och jag kan ha det utsläppt utan att det förvandlas till en stor, tjock komocke-dread i nacken, det ringlar istället i behagligt självfall längs med kinderna och ser inte heller helt och hållet ut som två tjocka, ledsna spanielöron. Det ska bli ganska tråkigt att återvända hem och ta itu med sitt gamla vanliga bryta-hårborsten-trasselhår.
