benknäckarvals

Åhusparken, 24 mars 2012

Åhusparken var en institution i norra Skåne. Vi som växte upp med den var där både som barn, eftersom det var ett nöjesfält, och som tonåringar, eftersom det fanns ett stort disco. Den kom till 1906, då de lokala hamnarbetarnas fackförening bildade Åhus Folkets hus och parkförening. 2006 skulle man ha firat 100 år, men då var parken redan på dekis. Folkets hus d.y (1950-tal?) står kvar, men ska rivas i år. På området ska HSB bygga bostadsrätter. 

Jag har tänkt åka hit flera gånger och ta bilder, men på grund av bilbrist och annat har det inte blivit av förrän nu, i elfte timmen.  

Jag gissar 1958-1962 på ingången, any takers? 

Det finns en bok om Åhusparken utgiven 1986, men jag undrar om portalen står med där.

Här har det funnits små gummibåtar förr. 

Det är så litet att man knappt kan fatta att det fick plats en båt ens, men det fanns många. 

Betydligt äldre är rotundan, en dansbana som uppfördes 1926. 

Disco Magic i rotundan. Magin har falnat på senare år tyvärr. Den var skejtpark ett tag, men även den är helt förstörd. 

Sorgligt att alla såna här danspaviljonger försvinner. Tycker att man kunde behålla den för någon slags verksamhet mellan husen, om det nu ska bli hus i parken. 

Det turistas nog en hel del i Åhus, men kanske inte just här. 

Toaletten var låst. Jag kollade. 

Folkets Hus var också låst. 

Men det fanns viss verksamhet på baksidan. 

Det måste finnas hundratals bilder från Åhusparken i folks fotoalbum, men eftersom de förmodligen är tagna på 80-talet, då parken hade som flest besökare, så har de väl inte fått det där nostalgiska skimret än som gör att någon orkar scanna dem. 

Lite spöklikt att lamporna är tända fastän rutorna är inslagna och allt ser övergivet ut!

Lusten att förstöra är fascinerande. Vad har man haft emot de här småtrista föreningsstolarna?

Slutligen några bilder från Åhusparken 1982 som jag hittade nånstans på ett forum. Radiobilbanan byggdes 1962 och monterades ner 2008 med resten av karusellerna.

Abandoned home

Abandoned home

Abandoned home

Abandoned home

Abandoned home, Sweden

I somras var Emmanuel och jag ute på en del utflykter i Skåne, och det här fina huset var ett av de fynd vi råkade på. Vi hittade telegram från 50-talet därinne. Har ni tänkt på hur snabbt det går för ett hus att förvandlas från ett hem till en arkeologisk plats. Man fyller ett hus med så mycket saker av personligt värde, och på bara tjugo-trettio år är det som blivit kvar bara olika exempel på tidsperioden, och några förenklade tecken på vem som en gång bodde där. Det blir förstås inget värdefullt som är kvar, utan bara skräp som man av någon anledning inte kunde låta bli att slänga ändå - som julkort, telegram på födelsedagen och gamla körbevis. Så till slut när ingen annan minns en så blir man ihågkommen för alla de småsaker man egentligen borde ha gjort sig av med, eller åtminstone inte tyckte representerade en alls. Gamla tidningar, någon värdelös bok som ingen annan brytt sig om att stjäla, tandborstmugg av plast, några billiga koppar, en telefonkatalog från 1971. Sen kommer en okänd människa och fantiserar ihop en historia om hur ens liv var, baserat på dessa småsaker som ligger omkringslängda på golvet och den mögliga soffan, som en gång var vacker och modern. 

Man känner sig så given i livet, som om man alltid skulle finnas. En gång för inte så länge sedan var det givet att jag inte skulle gå in i det här huset som om det var mitt, och nu ser jag ingen anledning att låta bli. Personerna som bodde där finns inte längre, eller kommer i alla fall aldrig att återvända dit. De är lika givet försvunna som de en gång självklart var där. 

181/365. Fågeltornet

*

Bird-watching tower, Öland, Sweden

99/365. Bilder från en övergiven byggbarack

Abandoned construction workers trailer

74/365. The abandoned greenhouse

A rose greenhouse from ca 1910-1930s, abandoned in the 1970s. Picture heavy, sorry about that, but this is beautiful to me, so you should really see them all.

*

Ni undrar kanske vad poängen är med att ha ett 365-projekt när man aldrig postar några nya foton. Det undrar jag med, men jag har inte slutat ta dem - jag har bara inte postat på ett tag. Det beror främst på att jag har så fruktansvärt många bilder att redigera vid det här laget. Om du har Tumblr, öppna gärna denna post utanför din dashboard, då den ser betydligt bättre ut på det sättet. Även om indragen fortfarande är obegripliga. 

*

Jag besökte en väldigt vacker plats för nästan tre veckor sedan, och nu ska ni få se den också.

Det här var ett av de största växthusen i landet från ca 1910 till 1970-talet. 

Jag har letat efter det förr utan att hitta det. Jag visste inte heller hur fint det skulle vara.

Det är ganska förstört, förstås, riktiga stigar upptrampade, men samtidigt orört på ett sätt.

Jag trodde att det kanske skulle vara mer som en plantskola, som växthus ser ut idag.

Ni kanske tror att jag bara promenerade in här och tog en bild. Så var det inte riktigt.

Det var inte låst eller avstängt alls, men det var ändå inte på något sätt lättillgängligt.

Det är lika delar spännande och vemodigt med såna här platser. En gång storslagna. 

För närvarande utgöres hela arealen av 118 tld. åker, däri inbegripet släkthemmanet, som bevisligen varit i släktens ägo sedan 1600-talet, men troligen tillhört den sedan ännu längre tillbaka. Här byggdes snabbt 11 jättedrivhus, 1 nejlikhus samt 10 roshus, vilka kunna anses som Europas största.

Eftersom det var ett rosdrivhus så räckte det inte med glas, husen värmdes upp med kol, och mitt mellan växthusen står en stor skorsten.

Personalen, som genomsnittligen utgör något över 100, har tidvis uppgått till 277. Till de väldiga anläggningarna åtgår normalt 8-10 tusen ton kol, som förbrännes i 13 pannor, vardera med en dygnskapacitet av 8-10 ton. Kolen importeras som regel direkt från gruva. Blomsterodlingen kan anses som en av världens största.

Från Europas största till en av världens största på två textstycken! Nåväl. Jag tror att vi kan utgå från att denna information kommer från chefen själv. 

Det växer träd upp ur taket. Jag tror inte att det går att komma fram här på sommaren alls.

Någon slags trädgårdsmaskin, för besprutning kanske. Bara lämnad på marken.

I källaren förvarade man rosor och pioner efter att de plockats, så de skulle hålla sig fina. 

Man vattnade tydligen för hand.

Bara fruktlådor, hundratals fruktlådor.

Staplade i rader och på hög, tillsammans med möbelrester och maskiner med spakar.

Som bara fåglarna bryr sig om att använda till något.

Lyckebyhink från Anderson Galvaniseringsfabrik & pressverk i Lyckeby.

För att komma in i kontorsdelen var jag tvungen att gå genom några ganska täta rosensnår.

Jag kände det inte så mycket då, men när jag kom hem var benen en karta av blodspår.

Jag vet inte vad hydro-x är, men jag gissar på växtnäring? Ganska konstigt att lämna dunkar.

Kontoret, tror jag, förnyat med en ganska hemsk nålmatta och träpanel på 60-talet, men med den gamla direktörsstolen. Ägaren av växthusen var tydligen inte speciellt populär - så impopulär faktiskt att folk protesterar än idag när Stadsbyggnadskontoret ville uppkalla en gata i området efter honom. Det sägs att han spionerade på arbetarna för att se till att de inte rätade på ryggen för ofta, och att det var lättare att sälja hans varor i affären om man inte såg företagsnamnet på lådan. 

Rolfs succés-repertoar bjuder på både Mitt svärmeri och Det är förbi!

Det här är väl borden där man slår in blommor.

Hundratals förpackningar med omslagspapper för rosor, täckta av damm.

Trädgårdsmästaren låter bygga ett 300 meter långt växthus för tomater, men ändrar syftet eftersom nejlikor är på modet.

”Huset byggdes 1935 och gjorde allra först tjänst som samlingssal för ett av Malmöhögern anordnat valmöte. Det blev ett rekordmöte. Tusentals människor strömmade dit ut för att övervara ett märkligt tillfälle. Större möteslokal har inte existerat i hela världen. Sedan har där skördats nejlikor i rekordtal i glashall vid glashall, med röda, vita, laxgula, blåa, gröna nejlikor, inalles 800 000 plantor.”

Man anar kanske en knivsudd självbelåtenhet. 

Florisan AB i Lund är nog inget företag som finns kvar. Men de gjorde tydligen blomnäring.

Eller om det nu är true blood.

Såna här lådor låg överallt. Jag vet inte vad som har funnits i dem, för de var tomma nu.

Nejlikhuset är efter senaste utvidgningen världens största. Sammanlagda glasytan, inberäknat 3600 bänkfönster, utgör ca 90 000 kvm. Dessutom bedrives som hobby i stor skala förädlingsverksamhet av rosor och nejlikor, vilken redan visat värdefulla resultat.

Enligt trädgårdsmästaren själv, alltså. Han beskrev sig även som ”Nordens största gladiolusproducent” och ”Världens största pionväxthus”. Så ni vet vem ni har att göra med. 

Glasögoncentralen finns fortfarande kvar på samma adress, och med samma telefonnummer! Fast numera med en etta i början, för sådär korta är inte numren längre.

Det här vet jag inte alls vad det är. Någon föreslog nyckelskåp, men det vore nog för många nycklar. 219, 219, 220??

Carl Andersson’s Herr och Dammodehus AB finns också kvar på samma adress som förr.

Tror att det här är en gammal läskback. Gröna märket var ett gammalt läskmärke eller kvalitetsstämpel för lemonad, från 50-talet tror jag.

Det nyaste man kan hitta här är politisk debatt från mitten av 70-talet.

Genomsnittsåldern är mer något i den här stilen.

Här bodde trädgårdsmästaren själv och hans familj.

Det var den utflykten. Jag har fortfarande revor på benen tre veckor senare. Nästa mastodontpost blir om ett museum fullt av uppstoppade djur. Det var dagen därpå. Nu fattar ni kanske varför jag ligger efter med projektet.