Rutigt.
Posts tagged hus:
“Hyresgäst”
Av alla hus jag kollat på så gillade jag detta bäst. Fotot var alltså med i en husannons. Jag vet inte vem hyresgästen är, men om vi ska vara petiga så handlar det väl mer om en squatter. Gissar på igelsquat?
I worry.
I got 99 problems but a chimney ain’t one.
The joy of pine
Jag har tittat på hus hela helgen. Jag ska inte köpa något hus, inte just nu, men jag gillar att titta på hus, faktum är att jag tröttnar aldrig på det. Både fina hus, bisarra hus och fula hus. Furuhus. Och “varsamt renoverade” hus, det värsta av allt.
Här ska jag bo.
Nu ska jag bara hitta ett användningsområde för nio rum.
Edit: Det ska jag uppenbarligen inte alls, för efter att ha varit tomt och oälskat i över ett år så blev det såklart budgivning DAGEN EFTER jag postade detta! Jinx.
Portvakten på Karlavägen 45. Lennart af Petersens, 1964
Benknäckarvals uppmärksammar yrkesgruppen: portvakter!
I Sverige är yrket så gott som helt utdött, i och med porttelefoner, fastighetsskötare och städfirmor. I Frankrike finns det omkring 56 000 portvakter, eller concierger, de flesta i Paris. 85 % är kvinnor i medelåldern och uppåt, med en lön på ca 6000-10 000 kronor där bostad & el ingår. Hälften av tjänstebostäderna är mindre än 35 kvm. En stor del av dessa portvakter har portugisiskt ursprung. Förr var de ofta från Spanien, men även då oftast äldre kvinnor. Under 1800-talet gick det en portvakt på 90 personer i Paris.
Portvaktens kök, Storgatan 16, 1½ trappa. Lennart af Petersens, 1968.
“Janitor” som idag oftast innebär städare/vaktmästare betydde från början dörrvakt på skolor (ursprung: 1580-tal, från latinets ianitor, dörrvakt, från ianua, dörr). I den bemärkelsen är rollfiguren Argus Filch på Hogwarts School of Wizardry and Witchcraft en äkta “janitor”. Argus Filch är en “squib”, eller “ynk” på svenska, någon som fötts av en trollkarl och en häxa, men som själv inte kan trolla. De räknas som trollkarlssamhällets lägsta kast. J.K Rowling beskriver deras tillvaro som ett “sad kind of half-life”, då de föds in i ett samhälle där de inte tillåts gå i skolan och det finns få yrken de kan ta. Det krävs inte heller av dem att de anmäler sin existens till The Community, vilket jag tolkar ungefär som att de saknar personnummer. De finns inte, med andra ord. Man undrar ju om J.K Rowling har klassperspektiv på Filch. Argus Filch är klassiskt otrevlig och sur, och snokar, som nidbilden av en portvakt. Han får enligt vad jag vet aldrig någon upprättelse eller egen historia. Fast jag är ingen Harry Potter-expert, så jag kan förstås ha fel.
Notera att ordet “vaktmästare” egentligen betyder, som hörs på ordet, den som övervakar byggnaden. Inte städare eller reparatör. På 1800-talet hade denna titel mycket högre status än den har idag. Men nu gällde det alltså portvakter.
Portvaktsyrket kom till Sverige i samband med att de första hyreshusen byggdes på 1850-talet, och det blev mer folk som passerade och större behov av att hålla koll. Läser man gamla ungdomsböcker som utspelar sig i Stockholm så finns det gärna en sur portvakt som kritiskt synar alla som går in och ut ur huset och låser porten om man kommer hem för sent. Portvakten jobbade nämligen inte dygnet runt - 7-22 var en ganska normal arbetsdag. Men man fick inte sova åtta timmar för den sakens skull, för den viktigaste arbetsuppgiften var inte att vakta porten, utan att elda i husets pannor, och det var man tvungen att göra klockan fyra på morgonen. Ett ungefär lika kul och vilsamt jobb som fyrvakt, med andra ord (fast med färre trappsteg). Men förutom dåliga arbetstider och låg lön var jobbet nog inte så betungande. Det tråkiga var att man alltid var tvungen att hålla sig hemma och inte kunde ta helg. Fördelen var att ensamstående kvinnor som annars saknat försörjning kunde vara portvakt till långt efter pensionsålder och fick nånstans att bo. Alternativet hade varit fattighuset.
I Frankrike har portvaktsjobbet försvunnit i snabb takt, men det börjar nu plana ut då man uppvärderar yrket igen. Många tycker att det är bättre med en människa i porten än en porttelefon, eftersom portvakten fyller en viktig social och sammanhållande funktion i huset. Under en värmebölja 2003 överlevde fler äldre människor som hade portvakt, och boende med portvakt mår överlag bättre. Jag kan tänka mig att det är en kombination av att det alltid finns någon att prata med och att portvakterna ofta jobbar extra med att städa lite osv. Svart hemtjänst helt enkelt. Man kunde ju önska att Frankrike hade lite mer uppstyrd äldrevård, men portvakt är samtidigt ett ganska skönt mellan-stolarna-jobb som jag inte helt kan förkasta. Nån som håller koll på ungarna på gården utan att direkt lägga sig i, som en jourhavande mormor, ajabaja-polis och nån att stå och snacka skit med. Jag tänker på folk som inte får hemtjänst för att de inte är sjuka nog, men som ändå skulle må bra av att nån håller lite koll på dem. Att de lämnar lägenheten ibland. Vaktar så att ingen smyger upp och eldar upp vinden, såna grejer. Det vore väl rätt bra?
(Och vore det inte alls bra så är det väl strunt samma egentligen, för portvakterna lär inte komma tillbaka igen när de nu väl försvunnit.)
Portvakt Holm står vid sin lägenhet och pratar med Per Wästberg. - af Petersens, 60-tal
*
Några källor: Portvakten - en älskad och hatad institution, Sydsvenskan 9 mars 2010
http://sv.wikipedia.org/wiki/Portvakt
Skönlitteratur om portvakter: Igelkottens elegans - Muriel Barbery
Eller se den som film: Igelkotten
Malmö - Tekniska skolan (Pauli gymnasium) och synagogan
194/365. Nyhem i Arlöv
Här gick min cykelväxel sönder.
188/365. gården
Jag saknar den.
185/365. Drömhus
Nu ska jag berätta om ett hus som min mamma visade mig på Öland. Det var till salu då, men det är nog sålt nu. Mamma presenterade det som Drömhuset.
Huset såldes med alla inventarier. När vi kom dit var dörren olåst, så vi gick in! Fast det kändes lite förbjudet.
Jag tänker så här, att man inte får chansen att se Drömhuset så ofta. Så då får man ta en titt.
Med annonsen följde en lång historia om huset och familjen som bott där sedan 60-talet.
Huset var i hemskt dåligt skick när det köptes, och säljarens mamma hade varit livrädd för att flytta dit till en början. Jag tror att hon var från Västerbotten, men hon blev förälskad i Öland. Som man lätt blir.
De fick bara köpa huset på villkoret att de lovade att bruka jorden som hörde till. De var egentligen inte bönder, men försökte så gott de kunde. Pappan hade försökt sig på alla möjliga smått hopplösa projekt, som att odla tuja.
Till slut hade de bara givit upp bondelivet och bott kvar ändå, tills det kom en kontrollant som skulle se till att de hade jordbruk.
De skulle egentligen få sälja eftersom de inte uppfyllde kraven för att få bo där, men eftersom de älskade sitt hus så mycket fick de bo kvar ändå. Marken arrenderades ut till en annan bonde istället. Fast han var visst inte så mycket bättre.
Från början ska det ha bott någon som ägde ett stenbrott här, under sent 1800-tal.
Det fanns fler rum, och en helt fantastisk punschveranda, som ni ser lite av på första bilden, men det bodde någon i huset medan de väntade på att det skulle bli sålt, så vi ville inte gärna gå runt där då. Vi hade ju trots allt bara klampat in, glada i hågen. Drömhuset! Jag hoppas de som köpte det har vett att älska det ordentligt.
Att sova i Emmanuels nya hem har sina sidor. Det är begränsad avskildhet, minst sagt, då jag hör alla människor som går på toaletten. I huset finns bara toa i hallen, och inte heller på alla våningsplan, utan en toalett för ca 10 lägenheter. Ja. WC är vägg i vägg med huvudändan av sängen. Det saknas möjlighet att möblera på något annat sätt.
Det jobbiga med toa i hallen, utöver att den är ganska snuskig och man måste ta med sitt eget papper, är att varje gång någon går på toa på natten så vaknar halva huset och får samma briljanta idé. Det utlöser en diskret kösituation, där ingen vill bli sedd i pyjamas kl 4 på morgonen med en toarulle i handen, men alla står och avvaktar på ljudet av en upplåst dörr. Jag väntar bara på att jag kommer att stöta på någon i beckmörkret, kissnödig och sömnig och sjukt osugen på att hälsa på grannarna. Den grejen ogillar jag ganska mycket. Det gamla torrdasset finns för övrigt kvar på gården, men det är redskapsskjul nu.
Utöver att man ständigt hör folk gå omkring i detta hus, som är från ca 1890-1910, så vetter rummet mot en gata som inte borde vara trafikerad men som ändå är det. På nätterna kör en snorunge med trimmad moped fram och tillbaka, och det är mycket folk som går förbi, fulla och med relationsproblem som de måste ventilera högt och argt. På dagarna hänger kvarterets ungar utanför och försöker ibland ta sig in - jag antar att den slitna utsidan har en liknande attraktionskraft på kids som ett övergivet hus har. Att det är det mest spännande som finns här i området, eller att det är som en flaga färg som när den väl lossnat måste pillas på mer och mer. Begripligt, men inte så kul att det alltid är nån som rycker i dörrhandtaget, knackar på rutan eller klättrar in på gården över cykelskjulet. Härom veckan var både el och värme av för att några ungar klättrat sönder en (jävligt dåligt dragen) elledning på taket till vedboden. Det är Villa Villerkulla här - alla uttag är “jordade” men jag tror inte att elen i det här huset är speciellt säker för den sakens skull. Allt är på upphällningen och har aldrig skötts ordentligt. Trappan ut i trädgården håller på att totalt haverera, och endera dagen kommer någon att göra sig seriöst illa när den rasar ner i källaren under.
På gården växer naturen upp genom sprickor i betongen som inte längre kan kallas sprickor utan snarare fläckar av jord. Hortensian dignar över högar av ruttnande äpplen. Man står nånstans mellan overklig skönhet och ruinens brant.
161/365. Eslöv
Här var jag för en månad sen. Jag kanske återkommer till det.
Jag hittade det här rummet i en bostadsannons. Huset är från 40-talet, och det här rummet har uppenbarligen inte rörts sedan tidigt 60-tal, mer än för att städas kanske. Det vore bara ett sockersött flickrum, omgjort till gästrum, om det inte vore för det svarta möglet under fönstret. Det här rummet förtrollar mig fullständigt, jag kan inte sluta stirra på det.
*
Girls room / guest room in a 1940s Swedish house. This room must have been left virtually untouched since the 1950s or early 1960s at the latest. Note the mold under the window.
147/365. Tomt
Nu är hela huset på Spånehusvägen 79 borta.
