Nº. 1 of  3

benknäckarvals

Posts tagged konst:

Med Benedict Cumberbatch i rollen som van Gogh! Alltså Sherlock Holmes! Som beter sig precis som Sherlock Holmes! Jättejobbig och toppen!

In 1888, Gauguin and Van Gogh spent nine weeks together, painting in the latter’s Yellow House in Arles. Gauguin became increasingly disillusioned with impressionism, and the two quarreled. On the evening of December 23, 1888, frustrated and ill, Van Gogh confronted Gauguin with a razor blade.

Every word spoken by the actors in this film is sourced from the letters that Van Gogh sent to his younger brother Theo, and of those around him. What emerges is a complex portrait of a sophisticated, civilised and yet tormented man.

The film won a Rockie for Best Arts Documentary at the Banff World Media Festival in 2011, receiving critical acclaim for its fascinating insight into the life of the artist and its unique approach to storytelling.

The Langlois Bridge - Vincent van Gogh, 1888
Älskar denna målning. 

The Langlois Bridge - Vincent van Gogh, 1888

Älskar denna målning. 

The Resurrection of Christ - Piero della Francesca, 1463
Jesus i en av sina mer oimponerade poser. Klart, jag hade inte heller varit så imponerad av beteendet att tortera folk som man inte gillar på ett kors. Men ändå. Han ser lite bakis ut. 
Vakt nummer 2 från vänster är för övrigt Piero della Francesca själv. Ett självporträtt alltså. 

The Resurrection of Christ - Piero della Francesca, 1463

Jesus i en av sina mer oimponerade poser. Klart, jag hade inte heller varit så imponerad av beteendet att tortera folk som man inte gillar på ett kors. Men ändå. Han ser lite bakis ut. 

Vakt nummer 2 från vänster är för övrigt Piero della Francesca själv. Ett självporträtt alltså. 

lucong:

Smythe #5, oil on panel, 18 x 18 inches, 2011

Jag tycker att det här är ganska likt min kollega Lisa! Spök-Lisa i så fall, men ändå. 

lucong:

Smythe #5, oil on panel, 18 x 18 inches, 2011

Jag tycker att det här är ganska likt min kollega Lisa! Spök-Lisa i så fall, men ändå. 

The Storm on the Sea of Galilee - Rembrandt (1633)
Blåsigt idag. 

The Storm on the Sea of Galilee - Rembrandt (1633)

Blåsigt idag. 

Tableaux d’une exposition Grande porte de Kiev / The Great Gate of Kiev - Vasily Kandinsky

Jag städar lite. Visste ni att jag har haft Struttura Allegra på väggen i mer än sju år? Nä, det visste inte jag heller. Nu räcker det nog (det började ändå mest som en protest mot min tendens att enbart vilja ha Doré, medeltida altartavlor och utrivna sidor ur gamla Månadsjournalen med J.A.G. Acke-män på väggarna - och jag skulle fortfarande gärna vilja ha Havslyssnaren). Jag stör mig ändå mest på synestetiker.* Men Grande porte de Kiev är fortfarande snygg, vet inte om jag har hjärta att slänga den. Tyvärr ett av de mest perverst reproducerade konstverken som finns, i färgerna alltså, min är ändå helt okej. 

* Stör mig inte på några neurologiska avarter egentligen, stör mig däremot på alla sorters behagsjuka människor, varav posörsynestetiker är en grupp som är mer överrepresenterad i samhället än man skulle kunna tro. “Ooh, jag är så himla MÄRKLIG, jag ser ett samband mellan toner och färger!” Jaha. Själv ser jag ett samband mellan ord och bilder, och det är så mycket mer användbart. Även detta ganska märkligt, även om man tar det för givet. 

Tableaux d’une exposition Grande porte de Kiev / The Great Gate of Kiev - Vasily Kandinsky

Jag städar lite. Visste ni att jag har haft Struttura Allegra på väggen i mer än sju år? Nä, det visste inte jag heller. Nu räcker det nog (det började ändå mest som en protest mot min tendens att enbart vilja ha Doré, medeltida altartavlor och utrivna sidor ur gamla Månadsjournalen med J.A.G. Acke-män på väggarna - och jag skulle fortfarande gärna vilja ha Havslyssnaren). Jag stör mig ändå mest på synestetiker.* Men Grande porte de Kiev är fortfarande snygg, vet inte om jag har hjärta att slänga den. Tyvärr ett av de mest perverst reproducerade konstverken som finns, i färgerna alltså, min är ändå helt okej. 

* Stör mig inte på några neurologiska avarter egentligen, stör mig däremot på alla sorters behagsjuka människor, varav posörsynestetiker är en grupp som är mer överrepresenterad i samhället än man skulle kunna tro. “Ooh, jag är så himla MÄRKLIG, jag ser ett samband mellan toner och färger!” Jaha. Själv ser jag ett samband mellan ord och bilder, och det är så mycket mer användbart. Även detta ganska märkligt, även om man tar det för givet. 

Om ni bor i Stockholm så kan ni gå och titta på min mammas grafik i Grafiska sällskapets galleri på Hornsgatan 6. Det är hon och Eva Forsberg som har gjort bilder till Lennart Sjögrens poesi. Eva Forsberg är gift med Lennart, btw. Har ni tur är de där alla tre, förmodligen på vernissagen i så fall. De är jättesnälla och blir säkert glada om ni kommer. Jag kommer inte att kunna gå själv, så ni får gärna gå dit och representera.  
14 januari (på lördag) - 1 februari
12-16 på helgen, 12-18 tis-tor

Om ni bor i Stockholm så kan ni gå och titta på min mammas grafik i Grafiska sällskapets galleri på Hornsgatan 6. Det är hon och Eva Forsberg som har gjort bilder till Lennart Sjögrens poesi. Eva Forsberg är gift med Lennart, btw. Har ni tur är de där alla tre, förmodligen på vernissagen i så fall. De är jättesnälla och blir säkert glada om ni kommer. Jag kommer inte att kunna gå själv, så ni får gärna gå dit och representera.  

14 januari (på lördag) - 1 februari

12-16 på helgen, 12-18 tis-tor

Vue de toits (effet de neige) / Rooftops in the Snow (snow effect) - Gustave Caillebotte, 1878
Det är inte snö i Malmö, men den här bilden är fin ändå. Den var också lucka 19 i kulturreservatets adventskalender. 

Vue de toits (effet de neige) / Rooftops in the Snow (snow effect) - Gustave Caillebotte, 1878

Det är inte snö i Malmö, men den här bilden är fin ändå. Den var också lucka 19 i kulturreservatets adventskalender. 

inte nu längre

Grejer jag helt hade glömt tills nu: dokumentären om Banksy, Exit through the gift shop, med den här Thierry som filmar precis allting han ser och är kusin med Invader, som var den som började sätta upp pärlplatte-Space Invaders i Frankrike ca 1999 och som sen fick tusentals efterföljare överallt (finns några kvar i Malmö här och där) och till slut uppmärksammades av Kobra för två år sen typ - *paus för att begrunda Kobras kroniska oförmåga att vara det minsta lilla aktuella* - jag kom i alla fall att tänka på när jag läste webbdesign 1999 och en klasskompis till mig hade några skejtarvänner som var bra på att göra små dataspel, vet inte om de var i Java eller vad, och de kontaktade Invader och bytte till sig en mosaik som de satte upp nånstans i Malmö och så en massa klistermärken, jag fick flera stycken minns jag, mot att de gjorde ett litet spel till honom. De skickade en massa mail fram och tillbaka, men de visste aldrig vem han var egentligen. Det var spännande. 

Om dokumentären: Det är iofs roligt att Thierry inte är speciellt bright, men trevlig och pepp, som ett stort glatt barn som sitter ihop med sin videokamera, och som råkade bli kompis med den store Banksy. Men det roligaste är väl ändå att Banksy aldrig fattar nåt! Jag skrattade högt när Banksy för sent fattar att hans nyfunne vän, och den ende som får filma honom, absolut inte är någon konstnär, utan “en man med psykiska problem, med en kamera”. Det är väl lite tragiskt också förstås, men det säger väl samtidigt en del om hur självabsorberad/överdrivet uppslukad av sitt eget arbete man kan bli som konstnär, att man inte ens pallar kolla på någon annans material innan man bestämmer sig för om de ska få filma en dygnet runt eller ej. Sen har man plötsligt 3000 timmar material och en filmare som är fullständigt utan urskillningsförmåga, som inte kan klippa och som inte kan berätta. Och som dessutom springer runt som en galning på stan och bryter benen när han inte övervakas. Och Banksy ba “Snälla, gå ut och gör konst ett tag” för att han själv ska kunna redigera ihop något ifred av 3000 timmar film. Sen har Thierry plötsligt en enorm egen konstutställning med skitkonst, har tryckt Banksy-citat över hela stan och kan nu sälja fullständigt ooriginella, enorma screentryck som alla korkade kändisar går och beundrar under mingel. Och Banksy ba *head desk* igen. Det är verkligen ett bisarrt skämt. 

Älskar slutrepliken av Banksy: “Jag brukade säga åt alla människor att gå ut och göra konst. Det gör jag inte längre.” 

What Would Stephin Merritt Do?

What Would Stephin Merritt Do?

Daffodil Shoe Lady - Graham Little (2010)

Daffodil Shoe Lady - Graham Little (2010)

(via wishasana)

Der Perlenohring - Dorothee Golz

Der Perlenohring - Dorothee Golz

(Source: urhajos, via wishasana)

Nº. 1 of  3