Revolutionär 1 maj - foto: Patrick Persson
Hitta Emmanuel! Han har keps & solglasögon. Min arm är också med, samt Jennys näsa.
PS: Kanske ska tillägga att han har rakat av skägget.
Malmö 1 maj
Whaddyamean “accidentally”.

Helgen gick i matens och solens tecken, tydligen. Vårens första middag på gård, vårens första brännande kinder, vårens första humla, vårens första besök på Tangopalatset, vårens första läsa på gård, vårens första “kom och häng på gården med oss!” (Oskar var den första som nappade), vårens första MEN JÄVLA MÅSAR HÅLL FLABBEN.
Även små små små blad på träden.
Idag hittade jag en stenskulptur mitt på Stäppen (ödetomten nedanför Wuthering Heights på Nobelvägen, eller ja, det stora gräs- och bräskefältet mittemot E-on kanske är tydligare). Antar att den är gjord på plats. Den är inte klar än. Väldigt mystiskt!
Men när jag sökte på det härliga internet fann jag att det har funnits stenskulpturer på Stäppen sedan 2011! Bara det att de fraktas därifrån när de är klara, så jag har hittills lyckats missa dem. Här kan man läsa om Noel, bildhuggare från Zimbabwe (tycker att han borde föräras ett efternamn snart) som skulpterar av granitblock han hittar liggande på ödetomten.
Nyårsaftonspyssel: Kerstin & Johan gör sommarrullar!
Våt handduk under is key!
Vackert rispapper! Eller vad det nu kallas.

Å sen värsta goda tofusoppan och värsta goda ingefärspäronen med romgrädde!
KRAKEN RUM som jag fick i födelsedagspresent av Emmanuel. Den är jättegod och jättefin. Seså, spons nu tack.

Jag vet inte hur detta hände, men jag tyckte att det var lite fint. Oskar i strålglans.
Första fyrverkerierna börjar spritta iväg.
Vår första khom loy kraschade på gatan. Den andra kraschade i ett träd. Sen hade vi inga fler.
Men alla andra hade ju, så det gjorde inget!
För ickemalmöiter: byggnaden på bilden ovan är Moriskan, eller Moriska paviljongen, ett danspalats som byggdes på uppdrag av arbetarrörelsen 1903 i Folkets park. Den har tyvärr fört en tynande tillvaro under de flesta år jag bott i Malmö, men efter renovering så är det nu tjo och tjim under lökkupolerna igen. Alltså sånt tjo och tjim man själv vill gå på.
Själva tjoade och tjimmade vi oss iväg till Karin & Petter vid halv två-hugget sådär. De lyssnade på Kraftwerk och åt ost. Vi pratade om nåt men vad minns jag ej. Klockan fyra sov jag. Slut! ❤
“Har ägnat 8 timmar åt att göra en skalenlig pepparkaksmodell av de här husen” deklarerade Emma för ett par dar sen. Jag känner bara att I CAN’T WIN gentemot mina vänners julpyssel. Jag lägger mig platt på marken och ger upp. Arbetsledare var en viss Fredrik (på bilden) och pepparkakshusbilder (och inte minst hus): Emma Karis.

Foto: moi (moa andersdotter)
Det här är mina grannhus! Mer om dem står här på bloggen Norra Sorgenfri. De ritades av arkitektfirman Jaenecke & Samuelson - “Under 1950-talet gestaltade de en lång rad intressanta byggnader, vilka kännetecknas av ett anmärkningsvärt djärvt och expressivt formspråk, en i jämförelse med samtida svensk arkitektur radikal modernism.” - och stod klara 1952-1954. Innan dess fanns det i området en kombination av inget, barnrikehus och gamla nödbostäder som hastbyggdes 1917 och revs på 60-talet. Det var ett antal dragiga trähus som kallades för “pinnahusen” eller “Hollywood”. Mer om Hollywood. Det var rätt likt en kyrkstad, faktiskt. Väldigt ålderdomligt. Snedställda betongbalkonger borde ha varit rätt sensationellt atomic age i jämförelse.
Bild från Båstadsgatan lånad från rodamalmo.blogspot.se