Har idag besökt Trollets loppmarknad i Malmö, bakom Willys för den som vill testa. Trots en hyfsad hype måste jag säga att jag inte var så tagen, mer än kanske av kvantiteten. Till exempel hade de tryckt in ett Narnia-klädskåp, visserligen i dåligt skick och tämligen nyproducerat (30-tal förmodligen) men ändå imposant. Prissättningen verkade dragen ur en hatt. Överpriser på det hela taget, i vissa fall extrema överpriser. Vad som verkar skilja en loppis från en antikaffär idag är att de som öppnar loppis har en ungefärlig uppfattning om vad folk är beredda att betala för, men oftast inte mer exakt än “folk betalar överpriser för Rörstrandsporslin”. Medan en antikaffär i Malmö oftare sätter ett rimligare pris på vad varan är värd i jämförelse med var folk kan hitta liknande på andra ställen. Med andra ord kan en Rörstrandstallrik av en serie som inte precis är i ropet kosta 150 kr på loppis idag och 100 kr i en antikaffär. Var köper man den helst? Av den som har samlat hela serien, diskat och kollat efter sprickor, eller den som köper tjugo dödsbon åt gången och sprider ut allting över 400 skitiga kvadratmeter? Poängen med en loppis är väl möjligheten att fynda, inte storleken på lokalen. 900 kronor för en snyggt sliten, svart hårdstoppad lädersoffa i Chesterfieldstil är ett rimligt pris - om inte lädret är så slitet att man ser skumgummit genom 5-kronestora hål. Vem vill ha en soffa där man ser skumgummit? Skillnaden mellan sliten och renoveringsobjekt, och den förväntade prisskillnaden däremellan, verkar totalt undgå folk som öppnar loppis. Att klä om en soffa kostar flera tusen. Plötsligt är inte 900 världens bästa pris. Likadant en söt liten sammetsfåtölj i typ Emmastil men inte riktigt - jättegullig och hade varit värd 200 om inte tyget varit så tunnslitet så stoppningen syntes. Sliten är en sak men trådsliten är en helt annan.
Roligaste prislappen var på en gammal rostig kakburk. Den kostade 700 kronor. Jag skrattade ta mig fan hela vägen till utgången. Visst, gamla kakburkar är absurt överprissatta överallt, men de kostar knappast mer än 350 kronor nånstans, och då är det för en FIN kakburk, som en trevåningsburk eller med något fint blommönster. Den här kakburken bestod av rost och rost allena. Vet ni vad man kan få för 700 i en antikaffär i Malmö? Till exempel 10 delar porslin av en känd porslinsfabrik. Eller två-tre kakfat i flera våningar av nysilver eller porslin från en känd porslinsfabrik. Vad ni kan få för 700 på Röda korset i en småstad klarar jag inte ens av att spekulera i. Hela porslinsavdelningen förmodligen. Fyra antika skolplanscher. Allt broderat sänglinne du nånsin kan behöva under en livstid, ej gulnat, och med handgjorda spetsar. Jag fick fyra delar av porslinsserien Tibet (producerat av Gefle 1933-1943) av min mamma, 35 kr stycket på Röda korset i Hässleholm. Lite underpris visserligen, men det är för att Röda korset driver loppis, inte antikaffär. Men om jag nu ska betala antikpriser så gör jag det hellre till Röda korsets tanter än till ett företag med en skitig industrilokal.
Tibet. Bild från Fridhems diversehandel, där antika tallrikar
från Gustavsberg kostar 40 kr. Skulle jag lägga 700 kronor på
något där så skulle det vara den här:
575 kronor för en handdukshängare med Kol och Koks-reklam. Värt!
Och så kanske en sån här:
Barntallrik av Einar Nerman, Kockums 1925, 55 kr
Och för mina sista 75 kronor hade jag köpt det här:
Foto med gammal ram och glas till
Mer värt än en extremt rostig kakburk? I’d say.
