benknäckarvals

Utflykt: Kopparhatten

Som barn blev jag inte direkt berövad utflykter till naturen. Jag var bra less på naturen faktiskt. Placerades i Strövarna, Frilufsarna och Fältbiologerna, även en kort vända i scouterna. Man kan nog inte säga att den aspekten av naturen grep mig, det var lite för mycket organiserade aktiviteter och skola över det hela. Fältbiologerna var dock trevligast (och lockade också till sig flest freaks, som tjejen som tog med sin egen myrkoloni till lägret och sjöng HÖNSAFÖDDER OCH GULERÖDDER MAGER SOM EN TRANA, DEN SOM KÖSSER TÖSERNA HAN HAR EN HISKELIG VANA när vi skulle få lunchen upplassad.) Det tog mig ett tag att återvinna intresset för naturen. Ska vi säga 20 år? Nåt sånt. 

Jag har säkert varit i Skäralids nationalpark, eller i det som nu är nationalpark, för det var det inte när jag var liten. Men alla naturutflykter flyter ihop. Det regnade jämt, minns jag det som, så det var passande att det regnade lite nu med. 

Dessutom var backen upp till Kopparhatten sjukt jobbig i skyhög luftfuktighet, tyckte fröken Känslig. Här ett stopp på vägen, tur att det var tjusigt. (Mer atletiskt lagda/ej luftfuktighetskänsliga personer tycker säkert inte att det är speciellt jobbigt.)

Vita djur-bingo: nr 1, en vit snigel! Vi stötte på fler sen. Men nu - KOPPARHATTEN!

Den skånska regnskogen öppnar sig hundra meter ner. Faktiskt ganska overkligt.

I CRUSH YOU, PUNY HUMANS! 

Så här ser det alltså ut när man står på Kopparhatten i soligt väder. Kände mig rent atletisk när jag ser folk stå på vår förra utsiktspunkt och titta!

Sen började vi vandringen nedåt igen. Stigen har inga räcken, obs. Det är brant, obs. 

Som en katedral av löv. Träden blir väldigt höga här när de sträcker sig mot ljuset. 

Möte på stigen. 

Mossig tjur! Det växte mycket mossa överallt. 

Mossbarn! Det här är mossövervuxet stenras från ravinen. 

Nu är vi nere i ravinen Skäralid, eller egentligen är det en alldeles äkta canyon. 

-Oh såna fotogeniqua kryptogamer! utropade Emmanuel. Jo, det gjorde han faktiskt.

Sant ju. Ormbunkar är kanske den allra mest fotogeniska växten. 

Vita djur-bingo nr 2: blekgrön halvmätare, Campaea margaritata. “Äldre exemplar bleknar med tiden och blir till slut nästan vita.” Den här har gått till de sälla, eh, nektarmarkerna. 

Vi tyckte att det verkade helt orimligt med en stenmur mitt inne i skogen, tills vi läste på en skylt nånstans att ravinen faktiskt var betesmark förritin. Det kan man verkligen inte tro nu. 

Glad kille vid bäck. Eller Skärån egentligen, som är så ren att man kan dricka ur den, tydligen. Fast det testade vi inte. 

Jag kallar det Baldur’s Gate-skog (Davids påhitt, men om ni spelat Baldur’s Gate så måste ni hålla med om att det är så här skogen ser ut!) - för overklig för att finnas i annat än rollspel, och kanske i Sagan om ringen. 

Bliss!

På riktigt! Och vi såg en gigantisk patrullerande trollslända också. 

Troll som kommit hem sent från ravefesten och förstenats i gryningsljuset. 

Vi blev hyfsat paffa när vi såg dessa ungar stå och hälla i sig källvatten. 

Vattnet var urgott, och jag oroade mig mer för den där sleven än för bakterierna i vattnet. Efteråt har jag läst att folk är lite sjuka i huvudet vad gäller det där vattnet - de kommer hit och fyller dunkar och brygger kaffe med det på sina ekologiska surbrödsrestauranger. It’s a fact!

Snart framme. Känner man sig hurtig kan man ta två olika 7 km-slingor, men 4 km (gul gubbe) räckte för oss. “I normalt tempo tar den 1 h och 45 min.” Jag kan säga att i vårt sengångartempo tog den nog 2,5 h. Men vi stannade och fikade en bra stund, töntade oss med sniglar etc. 

Framme i parken igen. Vi började till höger om Naturum (alltså gick inte runt dammen först) och det tänker jag är det trevligaste sättet, även om man såklart kan ta det från andra hållet också. Det finns en skitlång trätrappa, men vi tog stigen vid sidan som går upp snett från bilvägen. Trappor är så demoraliserande. Raksträckor ni vet. 

Sista djuret i vita djur-bingon: sångsvan med tonåringar! Kanske Skånes mest luttrade svan dessutom, ordentligt ringmärkt och i stort sett ointresserad av mig och min kamera. 

Eftersom det var en timme tills bussen gick så tog vi även barnvagnsrundan på 800 m (“Följ hermelinen!”) som går runt dammen. Ganska trevligt men kanske inte värt att åka till Skäralid enbart för detta. Här en prydnadsväxt av nåt slag som squattar en stubbe. 

Thoreaus Walden på toadörren (inne på Naturum). 

Buss 518 tillbaka mot Stehag - The Magic Bus! 

Utflykten Skäralids nationalpark får 5 av 5 termosar i betyg. Vi uppskattade väldigt mycket hur lätt det var att komma hit med buss - man kliver bara av vid hållplatsen Skäralid Nationalparken, och så står man vid parkeringen! Helt “gratis” med Sommarkortet alltså. 

Busstider: Bussarna gick hem ungefär en gång i timmen fram till ca 18:50, räknat från Malmö/Lund (på helgen går sista bussen 19:16). Sen blir det knepigare. Norrut gick bussarna lite längre men med fler byten, har jag för mig. 

Faciliteter: Naturum har en restaurang men den var rätt dyr. Köp Engelholmsglass på plats eller ta med fika hemifrån. Ta med en vattenflaska också - om inte annat för att man vill fylla den vid källan ju! Det finns fikabord och dass både vid Naturum och uppe på Kopparhatten. 

Ungar: Inte under 7-8 år, om man inte specifikt längtar efter att känna dödsångest och panik under hela utflykten för att de ska dratta över något klippstup. Barn (eller vuxna …) med dålig impulskontroll kanske inte ska åka hit alls. 

Sova över: Man får inte tälta eller göra upp eld var man vill, eftersom Skäralid är ett naturreservat. Man får inte heller samla ved - detta inbegriper all död ved och kvistar, så det är bara att hoppas att det finns när man kommer. Det finns ett par övernattningsstugor med ca 20 britsar vardera som är gratis, och de har eldstad och pump, men det finns inga madrasser eller belysning. Man får också tälta i trädgården runt stugorna. Stugorna kan inte bokas eller “paxas” av en grupp. Övernattningsstugorna samt vindskydd ligger längs Skåneleden, som markeras med orange prickar på träd etc. 

Nu ska jag lära er hur man tar reda på växters och djurs namn på engelska, eller från engelska till svenska, det är jättelätt för det mesta och väldigt användbart. Du ska till exempel ta reda på det engelska namnet för åkergroda, herregud, hur ska detta gå? Ja, då googlar du bara åkergroda, får upp en post på wikipedia troligen, och så tar du det latinska namnet och googlar på det också! Vips har du fått fram en sida om The Moor Frog - Rana arvalis! Praktiskt va? Önskar att detta system fanns för precis allting på hela internet.

Flerspråkig gråda. 

Göra äng

Grannen har huggit ner hela skogsområdet jag lekte i som barn. Det kändes väldigt konstigt att gå förbi där nu. Allt var ett kalhygge. Det var min närmaste granskog. Vi brukade vara där ganska ofta och leka eller leta svamp på hösten. Det fanns massor av fingersvamp som var illorange och slemmig. Men mest fanns det en tjock matta av mossa. Nu finns det traktorspår i leran, djupa som bäckfåror. Det mystiska skjulet som låg mitt inne i skogen var nu synligt från vägen. Alla fina, mossiga stenrösen är borta. Han säger att han ska göra “en äng” av det.

Sommarens sista fjäril lirkade sig in genom jalusierna, i tron att det var någon trevlig trädhåla kanske. Sen kom den inte ut igen. Det var då den väckte mig så att jag fick släppa ut den. Det var en påfågelöga.

Jag undrar hur det är att ha en väldigt nischad blogg. Jag fattar att man får mer besökare om man konsekvent skriver/postar bilder om en enda sak, men ibland verkar det så märkligt. Tänker på en viss stor inredningsblogg där bloggaren bor mitt ute på landet. Det förekommer nästan inga som helst bilder på händelser man skulle kunna förvänta sig - att vara ute i skogen, på en äng, vid vattnet. Bilutflykter förbi ödetorp. Stora stenar. Rådjur, älgar, inte vet jag. Är inte grejen med att bo mitt ute på landet att man har naturen omkring sig? Varför skulle man annars bo på landet? För att man älskar bussar som aldrig går? Lantbloggar utan bilder från naturen är nog det mest kuriösa jag vet. Som att sitta instängd i en perfekt stadsvåning, utom att det är en backdrop av granskog utanför fönstret. The nature matrix.