Utflykt - Tjörnarp & Gunnarps tegelbruk
Ibland måste jag säga att jag inte riktigt vet själv vad mina kriterier för en spännande utflykt är, och att promenera 1,5 km rakt ut i skogen i en diffus riktning för att hitta en gammal ugn är väl kanske lite rubbat, jag vet inte. Men när jag såg ringugnen på www så tänkte jag att den nog var fotogenisk, så där har ni väl kriterierna: det får gärna vara en småtråkig utflykt, bara det ser bra ut på bild.
Det är vid såna tillfällen det känns lite skönt att åka ensam på utflykt, så man slipper stå för att absolut inget händer.
Tjörnarp är en liten by utanför Höör i mellersta Skåne. Vill man se ringugnen är det bara att skriva in detta mål i Skånetrafikens “reseplanerare”. Det ligger som sagt en bit från ära och redlighet men det går bra att gå från bussen, det är skyltat.
Okej ringugnen, här kommer jag!
Jag vet inte om jag hade förväntat mig sällskap av andra turister precis, men det fick jag i alla fall inte. Det låg två hus precis vid bruket, men jag såg ingen där heller.
Ugnen var mycket sval och skön inuti numera, till skillnad från förritin.
Mycket pedagogiskt, tyvärr fattar jag ingenting. “Portarna muras igen efter att råteglet är satt” - vad menas? Murar man igen portarna varje gång man bränner ett lass tegel? Det verkar ju extremt opraktiskt. Menar de inte “staplar”? Och i så fall, blir teglet längst ut verkligen bränt? Eller är det tegel som redan är bränt? Varför använder man inte en lucka av metall istället? Jag tänker gå till botten med det här!
Team Tegel!
Där det var öppet var golvet tomt, men där det var vägg framför låg det fjolårslöv.
Det var lite Don’t Look Now-känsla i ugnsringen.
Så fint att det står kvar maskiner och skottkärror tycker jag.
Nu mitt i sommaren var det inte så otäckt, men kanske sent i november.
Här har man sparat Gunnarpsteglet från en riven skorsten. Så himla vackert tegel.
Om tegel såg ut såhär idag så skulle väl alla vilja bo i tegelhus. Istället för INGEN.
Här är ovanvåningen, och här hällde man alltså ner bränsle i luckorna.
Åh Stjärnhuset som inte en människa tänkt på skulle vara något vackert! Även om det är ett av de trevligare inslagen i miljonprogrammet. Det låg ett antikvariat där när jag var liten, jag och min bästis brukade köpa hela kassar fulla med gamla Starlet för en tjuga och sen maratonläsa serier.
Sen tappade jag i alla fall bort mitt linsskydd till kameran nånstans i gräset, eller jag vet inte riktigt var, det var lite bittert att backtracka i en halvtimme och ändå inte hitta det. Locket spelar ju mindre roll, för det var ändå ett ersättningslock som jag köpte för säkert fyra år sen, och det har alltid förvånat mig att det varit kvar så länge eftersom det hade så fruktansvärt dålig, eh, resår? Vi säger passform. springiness!
Till vänster om vägen låg “lergravarna” där man hämtade lera till tegel, det är numera naturreservat och eftersom jag hade massor av tid på mig så tog jag även denna utflykt.
Alltså kanske inte Gullberg ändå, va.
Jag fick intrycket av att detta naturreservat inte var särdeles flitigt besökt.
Jag baserar det antagandet på att det “finns” en “spång” på denna bild.
Kanske en f.d lergrav men jag har verkligen ingen aning. Här kissade jag iaf, hoppas man får kissa i naturreservat. (Inte i vattnet alltså, det hade varit konstigt. Att gå ner i kärret.)
I bästa fall såg stigen ut såhär.
Ibland var det något oklart om man förmodades gå över här eller fortsätta in i skogen.
Skogen var exemplariskt folktom.
Kanske för att pinnarna som visar vägen hade pensionerats på olika slumpmässiga platser.
När jag kom till en stenmur fanns det varken stig eller pinnar med blått på längre. Det var klättra över eller låt bli som gällde.
Jag lät bli. Som naturreservat betraktat måste jag nog tyvärr ge denna skog en tvåa i betyg. Som vanlig skog var den rätt fin.
Jag gick tillbaka till Tjörnarp igen. Lite jobbigt var det faktiskt pga kvavt och flugor och uppförsbacke!
Tjörnarp hade en blomsteraffär.
Det fanns även en livsmedelsbutik som hade öppet efter 18, det gjorde mig mycket glad för jag hade huvudvärk och ville ha läsk. Något förvånande sålde de även ostasiatiska konserver och torrvaror. Jag köpte billig syltad ingefära och några paket nudlar. Handlaren frågade om jag nyss flyttat dit, vilket var andra handlaren på två veckor som frågar mig om jag just flyttat till byn (första var i Gärds Köpinge). Jag tycks ofta handla på ställen dit inte många utsocknes kommer för att handla. Eller så köper turister inte syltad ingefära och nudlar, kanske.
Här sitter det nån på handlarens trapp och gråter så övergivet datar lite.
Jag hann precis handla och dricka upp min läsk och hänga lite i tre minuter, sen kom den lilla lilla bussen med tolv säten och tog mig tillbaka till Höör. Alla som klev av sa hejdå till busschauffören, det var trevligt.
Kastanjeallén fram till huset, med vitmålade stenar. 
Nedervåningen är mammas, på övervåningen bor det någon annan. 
Det här ska bli arbetsrum sen.
För första gången sen ca 1940 ser de här möblerna inte helt orimliga ut i sina omgivningar. De har äntligen kommit hem!
Hittade denna lapp på köksbordet morgonen därpå. Själv hade jag skrivit “cykeln står i högra garaget, kommer hem i e.m” men somliga är lite mer visuella av sig.
Utmaningen antagen! Här börjar cykelvägen. 
Här börjar kotillvaron. 
Oklart om minsta kon har världens sötaste bläs eller har bökat i leran. 
Okej, uppfattat.
Om jag flyttade utomlands nån gång så tror jag att jag skulle sakna sånt här allra mest. Inte skånerost, inte saltlakrits, inte Hälsans kök. 
Jag skulle sakna träställningarna ute i naturen!
och de obligatoriska Wikipediaartiklarna om nåt Linné tyckte en gång. 
Med nån sorglig diorama av en strandäng förritin (tyvärr ej i bild pga galler framför, men det var eländigt kan jag intyga.)
Och så information om fåglar förstås! 
Men de sätter av nån anledning aldrig nånsin upp en bänk i solen.
Jag älskar såna där fula naturutställningar. Finns inget svenskare. 
Jag älskar också när det går en gång genom ett rapsfält. Fast det är ju mer europeiskt kanske. 
Ett grannhus i vår by Ingelstad. Det är nog en kilometer dit iofs. 
Mossig tjur! Det växte mycket mossa överallt. 
